det gör ont att tänka förmycket, ändå tycks det vara allt jag gör,
verkligheten känns så mycket värre när jag inte vet vart jag är på väg.
men man kan inte vara rädd för det verkliga livet i en evighet,
tillslut måste man ut ur skalet, kämpa sig fram och att uppleva alla misslyckanden,
allt hat och förtvivlan, tills man tillslut inser
att man faktiskt överlever.
av sötaste mandel, du bitterljuva sanning.
Du skrev precis det jag tänkte :< samt det jag behövde höra atm :O how crazy is that? typ, tack .o
SvaraRadera