fyll min mun med din, alldeles för kalla tunga

värmen slår ut mitt försvar, de skadar mig genom att finnas, orden
de som ligger i väntan på att talas, men som aldrig vågar låta sig existera.

luften gör huden klibbig & de nytvättade kläderna slutar dofta lika gott som under morgonen,

förnimmelsens dofter, de som påminner om bortglömda ansikten, hur jag önskar jag kunde glömma
liksom ansiktet, hur en man jag älskat doftar, hur en känsla känns, hur det är att inte sova själv.

borstar sömngruset ur ögonen, sväljer stoltheten & får fram något som ska likna en mening

skakar av mig det redan väntade svaret & glömmer.

det smakar sommarcigaretter i den nyblöta luften, ett minimalt regn som fräter genom värmen
jag vill gömma mig från världen, & granskar mitt sällskap, mina "medmänniskor"

på en parkbänk i ett hav av betong, försöker jag njuta av den stekande hettan i en djungel,
en stad, som inte längre är min.
den vet det, jag vet det, människorna vet det. handlingarna är främmande..
det finns ingen skyddande skugga mot att vara ensam. sväljer ner en smak av tobak, fimpar
går iväg.
den här staden är inte min, du är inte min, jag är inte min. världen är för främmande i värmen
klibbig, känslig, bränd.