you can get addicted to a certain kind of sadness

like resignation to the end always the end

tröstar min rastlöshet med gamla avsnitt av vampire diaries.
det spänner, kryper & pirrar i hela min kropp. mitt hjärta slår tiotusen slag

& jag har ingen aning om varför. tuggar sönder mina läppar, mina naglar. allt.

efter lite mer än en månad av skypesamtal, mail & trams har jag insett att jag antagligen inte kan komma ifrån verkligheten & fly till england. det är dags att samla ork på annat håll & kanske börja plugga igen.
som jag ville för så länge sen.
jag måste rycka upp mig. typ bli glad. hitta något som gör mig glad, & sen bara förbli.

vin får duga, vin gör mig glad. för det mesta.