July, July, July.. Don't go to soon, don't die

Att sitta på ett tåg som långsamt tar en genom landet, där man läser om sin favoritbok, av sin favorit författare samtidigt som man lyssnar på sin favorit musik (med undantag för alla de där låtarna man tror man tycker om men inte gör egentligen) ger en människa en ganska annorlunda känsla. 

Med den mjuka & lätt slitna pocketboken i min hand känns det nästan inte som om jag befinner mig i verkligheten. 

Runtomkring mig finns människor, riktiga människor, men den känns mer som statister... Dem är bara obetydliga ting som syns i bakgrunden. 

Så mitt där i allt vimmel, mellan alla konversationer som fyller ut en isolerad tystnad, mellan de olika städerna, stationerna & alla dessa statister sitter jag. 

Tyst, isolerad, stilla & mår.

Så väldigt, väldigt bra.