jag behöver en smäll på käften för att komma i rätt balans

saknar en viss mängd av ord, vilket jag har insett inte är så ovanligt för min del,

låter besvikelsen ta ut sin rätt. rycker, sliter & får mig att gå sönder.
men nä. för livet är inte bara hemskt.
synd bara att jag är för trött för att orka med det just nu. kan jag inte pausa bara?

för att försöka få tillbaka någon form av gnista, så att jag kan sluta gömma mig från allt?

nä jag måste verkligen ha en förändring nu. mitt liv får inte se ut så här.
det kan inte vara så här. & då har jag ingenting att vara ledsen över,

jag är bara så uttråkad att jag spyr!