& you know i might have just flown too far from the floor this time

det är en märklig känsla som belägrar mitt inre i nuläget. jag är nyfiken
hoppfull. jag är positiv i smyg.
för kanske den mest töntiga anledningen någonsin.
är inte riktigt mig själv, börjar fundera på om det är bättre? kanske, borde jag bli någon annan.
bara för att kännas hur det är att, fungera.

men jag vågar inte vara positiv, jag klarar inte av att vara nyfiken. så det är bra
att jag inte är mig.

måste börja skriva igen, måste ta tag i mitt liv. måste orka så mycket.
även om mitt liv bara börjat, har jag aldrig tid att andas.

but when the cut me open
i guess i changed my mind