det dunkar tomt i bröstet, även om jag slår slag för slag

jag är dålig, jag vet.
för att jag inte fotar längre. det gör mig besviken, på mig själv. för jag vet att jag kan.
men orkar inte, tom nu, när pappa kostat på sig ett fint nytt objektiv till mig. jag får inte fram någonting.
& allting gör mig arg, så jag skriker på dem jag älskar.

världen gör mig så förbannad att jag önskar jag slapp vara en del av den vissa dagar.
märker att jag alltid pratar som om jag inte tillhör den här världen, visst så önskar jag det.
att jag kunde flyga iväg, att jag var någon jävla superhjälte, eller att jag bara var någon annan.

visst får man önska, & drömma.
men det är handlingarna som gör en till den man är.

jag behöver en smäll på käften för att komma i rätt balans

saknar en viss mängd av ord, vilket jag har insett inte är så ovanligt för min del,

låter besvikelsen ta ut sin rätt. rycker, sliter & får mig att gå sönder.
men nä. för livet är inte bara hemskt.
synd bara att jag är för trött för att orka med det just nu. kan jag inte pausa bara?

för att försöka få tillbaka någon form av gnista, så att jag kan sluta gömma mig från allt?

nä jag måste verkligen ha en förändring nu. mitt liv får inte se ut så här.
det kan inte vara så här. & då har jag ingenting att vara ledsen över,

jag är bara så uttråkad att jag spyr!

& you know i might have just flown too far from the floor this time

det är en märklig känsla som belägrar mitt inre i nuläget. jag är nyfiken
hoppfull. jag är positiv i smyg.
för kanske den mest töntiga anledningen någonsin.
är inte riktigt mig själv, börjar fundera på om det är bättre? kanske, borde jag bli någon annan.
bara för att kännas hur det är att, fungera.

men jag vågar inte vara positiv, jag klarar inte av att vara nyfiken. så det är bra
att jag inte är mig.

måste börja skriva igen, måste ta tag i mitt liv. måste orka så mycket.
även om mitt liv bara börjat, har jag aldrig tid att andas.

but when the cut me open
i guess i changed my mind

oh & breathe them deep into your lungs; always be afraid

inleder min födelsedag med att spela last odyssey, som är ett vackert spel
jag tyvärr inte förstår något av. så det fick efter två timmar bli fotoredigering
för första gången sen innan peace. var så ovant att jag nästan inte visste hur jag skulle göra.
nu tror jag dock att jag ska titta på en pokémon film & försöka sova lite, för imon
händer det en massa saker :D

where the shadow wraps around her
& our torches cannot find her,
she will stay there 'til the morning,
crawl behind us as we are yawning,
& she will leave our games to never be the same

inhabitants of the children with the cheap cocaine

gårdagen var mysig, så länge vi var på bongo iaf.. annars var det bara ett strövande
efter något ställe man kunde vara på & dansa, men det var inget tryck någonstans :c
så efter inköp av maxmat gled jag & loveh hem till hok, där hon åkte till anton &
somnade väldigt snabbt. skönt indeed.

vaknade till att det var beskedsdagen för högskolan & besvikelsen som kom med den
för att jag inte blivit intagen till en enda kurs. så jag deppade med pizza & filmer hela dagen

tills det blev ett kragtag & jag ansökte åter igen till en skola i japan. samma skola
bara inte i ett år. kanske, går det lite bättre där :D

desperate don’t look good on you, neither does your virtue

det har gått ett bra tag sen jag sist skrev ett inlägg här, kanske för att jag var på peace&love.
kanske för att jag inte har så mycket att säga.
min sommar är som den förra, mycket pokémon & mycket sömn.
känns väldigt härligt att inte ha något att göra. lite sådär lagom avslappnande :D

& jag har blivit förälskad, i en stad som jag aldrig besökt förut.

man kan väldigt lätt säga att peace var underbart! även om vi alla brände oss första dagen
& man fick stå i kö överallt bara för att tex få en kall pizza. men det var så härlig stämning överallt.
& alla människor var jätte mysiga. lite ledsen över att mitt kött somnade, men sånt är livet.

nu ska jag göra lite frukost & fortsätta titta på pokémon :D

the star shined & the shadows moved

ser soluppgången efter tre timmars sömn. trivs med lite härlig musik &

ett trueblood avsnitt som håller på att laddas ner.
ska snart gå ner för att platta håret för sista gången på en vecka & sminka mig
kanske äta något. bara för att vara sådär bra & grejer.

måste också försöka hitta mina p-piller. antagligen ligger dem i botten på all packning
känns, sjukt bra XD

om tre timmar åker vi :D AWESOME!

Elvis Perkins – While You Were Sleeping

St. Vincent – The Strangers

Adam Heldring – Bear Town

Patrick Wolf – The City

& what kind of misery have you brought on us now

laddar ner musik *hosthost* jag menar att jag köper en massa skivor online.
från artister som ska till peace & love. för det kan vara så

att jag åker imorgon. GAAAAH! något jag har längtat efter lite mer än ett år

ändå inte så taggad som jag önskar att jag var.

kanske... kommer det sen, i bilen på vägen upp eller något.

det kommer bli bra. det måste det.

de senaste dagarna förflöt i samtal om dåliga saker, vin, shotts & sömn.

bra att, när jag verkligen känner att jag behöver en vit vecka drar vi på festival xD

oh, hoppas mina dåliga njurar förlåter mig.

mitt namn är mycket & jag vill ha mer

har blivit beroende av min iphone. älskar den så mycket..
känns inte som om man behöver något annat just nu :D

om en vecka åker vi till peace & love. hm
blandade känslor. vill inte lämna min säng så länge för att sova i ett
trångt & svettigt tält. men tänk alla fina artister man kommer se

& all alkohol som kommer mörda min lever.. worth it!

silence brings fortune to those who embrace it

snart en vecka sen. mh, tiden flyger.
den största delen av min första vecka som arbetslös har spenderats med vin
eller i min säng, möjligtvis sovande, tittande på serie eller bara för att gömma mig från solen

det här året liknar redan det förra, bara mer pannkakor & skräpmat.

förändringar kommer inte av sig själv.

i saw the mirror stare back at me; i gave you these words

storm i hjärtat. storm i huvudet. regn i ögonen. en blick som krossar.

den jag är nu har jag den jag var att tacka för. en större del av det som blev jag. som ett barn med 1000 bitars pussel, silvertejp runt helheten, oklar. vi växer fortfarande; inte betryggande ord.
det kommer förändra mig igen, det jag gör just nu.
tankar gör så ont att jag slutar andas, bara för en stund. hjärtat saktar ner, men klarar inte mer. andas ut.

andas in ett smutsigt, askigt andetag efter det andra. sommarnätter.

har jag inte drömt om detta? men jag känner inte igen känslan.

kan jag fortfarande förstöras.. vad blir det av allting då? när tar det slut. när får jag andas ut.

frågor som bränner sig igenom nätterna. förblindar dagarna. som en konstant dimma.

minns inte ord jag sagt, handlingar jag utfört.
jag minns, men jag minns ändå inte. behöver en påminnelse. en klapp på ryggen.

& then what; she asked as they ripped her apart

jag låter handen ströva ut i mörkret, greppa tag & tänder lampan i mitt fönster.
nyvaken av ett regn som kraftigt slår ner mot mitt fönsterbläck & febervarm av förväntan & sömnbrist.

man har haft tid att tänka på idag, tid att fantisera om hur det blir.
man har haft tid att leka med känslan av att vara fri från idiotin som kallas skolan, bara för en sommar.
först var tanken som en glädjekälla, en flaska vars innehåll man tog en liten klunk av i taget,
men tillslut förvandlades all lycka till iskall ångest som får huvudet att värka bara av åtanken.

kliar mig på benet under hela natten, ett hån mot lugn.

idag kan vara en av de bättre dagarna i mitt än så korta liv, om inte sömnbristen äter mig levande.

känslan av att vilja spy vid tanken på vad som väntar här näst, ensamhet.
nyfödd pressas jag ut mot världen, bort från allt det som jag känner till

in i något nytt & främmande. rädsla, skrik, tårar, blod.

jag är inget foster längre