Den där fina illusionen jag byggde upp runt världen,
den där skyddande hinnan av vackra ting och önskningar
har sakta men säkert börjat flagna likt gammal färg.
Jag är en jävla idiot.
Och det är lögnerna som river mest.
Dem som jag viskade till mig själv i mörkrets kvävda vagga.
Men, ah.
Man orkar inte lyssna på gnäll alldeles för mycket.
Så istället tänkte jag.... att jag snart skulle ta tag i mitt underliv
Och redigera alla fina bilder jag tog i höstas
Och kanske slänga upp några här.
Mh, låter relativt bra!
Tog också bort runt 16 000 ord från min novell/berättelse sak innan.
Det sved.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar