visst har vi skadat varandra hela tiden. visst kommer ingenting någonsin att ändra på det. jag har inte orkat ta tag i det än, det där med livet. det är så mycket lättare när man kan gömma sig utan att vara saknad. jag saknar att inte vara saknad. blunda nu, det roliga har bara börjat.
vad i helvete var det som hände egentligen? med allt det där som man drömde om. allt man kunde göra när man blev äldre? jag är äldre nu! okej. det är så, att jag faktiskt är äldre nu. & livet bara vägrar finnas här, det vill inte ge mig någonting. inte ens citroner.
men visst är det så att man inte kan förvänta sig att allting ska falla i ens knä eller att alla andra ska fixa det som man själv tar sönder. men jag kan inte ens få ur mig ord till en sketen a4 sida, jag kan inte tänka klart, minnas någonting.
hur känns det. när man är lycklig? kan någon snälla berätta, i detalj! jag kräver
att någon
berättar
hur
det
känns.
det där med lycka.
true story bruh
SvaraRadera