Allting är precis stilla. Världen känns alldeles nyfödd.
Det brusar i öronen och på avstånd vaknar fåglarna.
En lätt dimma smeker sig fram mellan träden.
Vindstilla, det är alldeles vindstilla.
Och där emellan, i den smaragdfärgade gryningen
Bryts verkligheten i delar, grenar ut sig och väntar.
Väntar på vinden, väntar på ljuden, väntar på livet.
Och där någonstans sitter jag och väntar.
På att tiden ska gå fort.
för jag går nästan sönder av längtan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar