until you get back here in my arms

har väldigt tråkigt, är väldigt ensam, tycker inte om världen osv.

hatar att alla ska ringa & väcka mig när jag sover
& drömmer väldigt fina drömmar.
nu måste jag anpassa mig till verkligheten istället, uh.

skulle vara kul om man hade något som rev sönder verkligheten
bara i några få sekunder. men det är inte jag längre, eller hur var det nu.

jag klarar inte av att vara positiv, det finns liksom inget att vara glad över.