i thought; this one knows better than i do

tanken som slog mig när jag vaknade denna morgon var inte hur fruktansvärd min dag skulle bli, allting som jag måste hinna med, hur jag inte skulle orka göra något av det jag måste. istället var mina tankar stilla när jag vaknade.
för första gången på flera veckor sov jag en natt utan mardrömmar & utan att vakna flera gånger i timmen & tro att något ska mörda mig. när jag vaknade var det ljust & trygga andetag blandades med mina.
jag var trygg när jag vaknade, för första gången på jag vet inte hur länge.
i ett diffust ögonblick, när man precis öppnar ögonen för att bli omfamnad av morgonen, önskade jag att allting stod stilla. så lugn, så varm, så lycklig.
jag ville frysa känslan & bära den med mig för alltid.
att ligga kvar i sängen i en timma bara för att man har tid, för att man ställt klockan en timma förtidigt, med flit? när man känner armar som kramar om en, någon som andas mot ens nacke. den orealistiska känslan, som om jag faktiskt fortfarande sov.
solen som sken in genom alla springor den kunde hitta, det oskuldsfulla med en helt ny dag, nya tankar, orken efter att ha sovit en hel natt utan panik.
det var aldrig såhär förut