okej. det märks att det är höst när jag plötsligt slänger upp det ena efter det andra inlägget om precis ingenting bara för att jag inte längre kan sitta & mysa på min balkong tills nätterna blir ljusa igen.
men saker verkar hända. det hände någonting mycket fint här om dagen på kreativt skrivande, där vi hade i uppgift att skriva om "en alldeles vanlig dag." & eftersom att mitt liv är ganska ointressant tyckte jag att jag kunde plagiera ur den novell jag skriver på just nu. & så blev det.
kritiken jag fick var fantastiskt fin. alla verkade tycka om den & när pappa fick läsa den senare på kvällen fällde han en tår av stolthet.
jag själv är ganska medveten om att jag faktiskt har en talang för att skriva (även om detta är sverige & jag egentligen inte får säga att jag är bra på någonting) men jag blir alltid lika lycklig & generad när människor i min omgivning tycker om det jag skriver. jag är förvånad över hur människor faktiskt kan vara snälla ibland.
kanske har jag beblandat mig med fel typ av personer hela mitt liv & äntligen hittat rätt.
jag sitter & skriver detta med extremblondering i håret (som jag precis också råkade få lite av i ögat), det är meningen att jag ska dip dyea mitt hår, men det verkar som om jag tar lite mer än nödvändigt.
bild kommer så småning om, nu måste jag rusa för att rädda min syn!
sommarens rötter har slitits & bytts ut.
som en trasig skivspelare.
jag målar träden med klargul tvekan & förnekelse.
som jag inte älskar att färga mina andetag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar