fredag, juni 10, 2011

& then what; she asked as they ripped her apart

jag låter handen ströva ut i mörkret, greppa tag & tänder lampan i mitt fönster.
nyvaken av ett regn som kraftigt slår ner mot mitt fönsterbläck & febervarm av förväntan & sömnbrist.
man har haft tid att tänka på idag, tid att fantisera om hur det blir.
man har haft tid att leka med känslan av att vara fri från idiotin som kallas skolan, bara för en sommar.
först var tanken som en glädjekälla, en flaska vars innehåll man tog en liten klunk av i taget,
men tillslut förvandlades all lycka till iskall ångest som får huvudet att värka bara av åtanken.
kliar mig på benet under hela natten, ett hån mot lugn.
idag kan vara en av de bättre dagarna i mitt än så korta liv, om inte sömnbristen äter mig levande.
känslan av att vilja spy vid tanken på vad som väntar här näst, ensamhet.
nyfödd pressas jag ut mot världen, bort från allt det som jag känner till
in i något nytt & främmande. rädsla, skrik, tårar, blod.

jag är inget foster längre

1 kommentar:

  1. Det kommer att ordna sig. oroa dig inte.

    /Mikael

    SvaraRadera