but i'm thinking you're just as bad

i människo-år räknat är vi nästan en femtedel igenom livet, om alla satsar på att bli hundra.
så vi borde vara vana vid världen, vi borde känna oss trygga & vi borde känna att vi hör hemma här.
men om man räknar världen, hur länge den har funnits, är vi bara foster.
& nästan allt vi vet är det vi lärt oss av de senaste tretton åren vi spenderat bakom skolbänken..
vi vet ingenting som egentligen spelar någon roll. hur gör man när man står själv på egna ben
foster kan ingenting om världen, foster vet ingenting om världen.
det är som bambi på hal is medan man sakta försöker att lära sig
hur man sätter den ena foten framför den andra utan att trilla omkull & inte komma upp igen.

det är bara att lära sig världen, innan man måste hantera den själv..