måndag, oktober 22, 2012

För jag har hört när du skär igenom bröstet, för att se så ditt hjärta slår

En sån obeskrivlig längtan. Den som griper tag och vägrar släppa.
Likt en parasit infinner den sig och sveper in mig i en tjock hinna.
Det tickar en svag svartsjuka innanför mina revben.
Som blandas med min längtan och gör mig galen.
Jag ber dig; öppna upp mig och blanda mig med vin.
Låt mitt blod berusas och hämma mitt språk.
Det är ju redan så otroligt svårt, att tänka klart.
Så fattar du min hand och alla tankar raderas.
Precis som om någon slagit av strömmen.
Dina ögon viskar så vackra saker.
Varpå mitt sinne fördunklas i en klargrön dimma.
Huden vibrerar vid dina beröringar, ryser och sprakar.
Får jag smaka på dig nu?
Dina ögon viskar; ja, det får du.
Himlen spyr ur sitt glitter, medan våra andetag blandas till ett.
Hjärtat slår så hårt att bröstkorgen vrids åt fel håll.
Och som två halvor som tåligt väntat på varandra,
möts vi åter. Under himlavalvens sång.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar