torsdag, oktober 25, 2012

The hardest thing in this world, is to live in it

Det går verkligen inte att smälta. Nej, det känns helt ofattbart.
Jag har gnuggat runt i tankarna om och om igen, men det har inte fastnat.
Likt sanden rinner det igenom mina fingrar.
Jag kan inte ens förstå vad som har hänt. Det är inte möjligt.
Jag är kluven, sliten isär. Ett skal utan vägledning.
Det finns ingenting innanför. Ingenting som skiner utåt.
Nej.

Den första snön faller och jag minns dig som de bad mig.
När allting var bra.
När du var frisk, vi var barn och du kunde lyfta oss i dina armar.
Morfar.
Du kommer alltid och förevigt vara saknad.

1 kommentar: