Det finns osagda, oskrivna ord, över min kropp.
Ett hopplöst rop, ett iskallt skri.
Det vakar över molnen, vakar över havet.
Tusentals oskrivna, osagda ord.
En låda, låst och bortglömd.
Där gråa dammkorn samlas för att byta ord.
Ur den sveper svarta skepnader.
Brutna ben och vilsna hot.
Och du älskar mig, även fastän jag ber dig att inte göra det.
Men jag talar stumt för döva öron och ett blint hjärta
Så får jag slut på tusentals osagda ord.
Du är revor i dimensionen, sprickor i ytan.
Ringar på vattnet.
Sen försvinner du.
Med tusentals osagda, oskrivna ord.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar