det man inte förstår utan förklaring kommer man inte förstå även om det förklaras

det ligger en oro, begravd långt & djupt inom mig. det gror, sätter sina rötter & växer sig större. jag kan känna varje liten händelse men kan inte förändra förloppet. det är någonting som inte stämmer, någonting som är väldigt fel. det går inte att mista sig, någonting är väldigt fel.
nej. ingenting är som det ska.
jag försöker att förstå vad det är, varför någonting har slagit rot i min kropp & förstört min balans.
världen jag vaknade upp till idag är inte den jag känner till, allting är upp&ner, felvänt, oroligt, skört.
som en vissnande blomma i en vas, som någon lämnat bakom sig. minsta beröring kan få den att gå sönder, så blottad & sorgsen.
hur kan man ändra det som redan hänt? hur får man tillbaka den verklighet som man en gång kände till?
någonstans har någon snurrat på mina riktlinjer, brutit dem itu, skrattat & iaktar nu med spänning det som kommer att hända.
jag knyter mina nävar & väntar på att få slåss för mitt liv. fäkta eller fly.
jag kommer aldrig sluta fäkta.

LIGHTS – Toes
Daughter – Landfill
Daughter – Candles

i want you so much, but i hate your guts. i hate you

visst har vi skadat varandra hela tiden. visst kommer ingenting någonsin att ändra på det. jag har inte orkat ta tag i det än, det där med livet. det är så mycket lättare när man kan gömma sig utan att vara saknad. jag saknar att inte vara saknad. blunda nu, det roliga har bara börjat. 
vad i helvete var det som hände egentligen? med allt det där som man drömde om. allt man kunde göra när man blev äldre? jag är äldre nu! okej. det är så, att jag faktiskt är äldre nu. & livet bara vägrar finnas här, det vill inte ge mig någonting. inte ens citroner.
men visst är det så att man inte kan förvänta sig att allting ska falla i ens knä eller att alla andra ska fixa det som man själv tar sönder. men jag kan inte ens få ur mig ord till en sketen a4 sida, jag kan inte tänka klart, minnas någonting.
hur känns det. när man är lycklig? kan någon snälla berätta, i detalj! jag kräver
att någon
berättar
hur
det
känns.

det där med lycka.

like the burning end of a midnight cigarette

det har glömts bort att skrivas här, men jag antar att det lätt blir så varje dag mer eller mindre är den andra lik.
 men förra veckan var det faktiskt så att jag jobbade som funktionär på way out west & det var jätte fint. alla människor var så glada och mysiga.jag träffade mikael nyqvist & betedde mig som en galen fjortonåring. jag berättade för honom hur mycket jag älskade honom och fick en kram. det var helt galet. & antagligen i särklass det finaste som någonsin har hänt mig!
 i början av månaden var jag också i skåne på finkusins bebis namngivningscermoni grej. det var väldigt trevligt! och liwa är så otroligt gullig. mhm.
 jag har massor med bilder jag fortfarande inte ens lagt över på min dator, från så långt som en månad sen. så  dåligt har jag blivit på att fota och redigera. jag som brukade älskade det så mycket. förbannat vad besviken man kan bli på sig själv.

& jag träffade min fina lena när jag var i göteborg, fick tom sovplats i hennes lägenhet för de tre nätter som jag inte hade någonstans att ta vägen. det kändes lite som om vi var trasiga tonåringar igen, som rökte bort vår tid och pratade om allt möjligt. det var så otroligt fint att få träffa henne igen & hade jag bara kunnat hade alla mina helger sett ut så.
men icke då.

en månad som tjugo & jag börjar snart skolan igen. gud så roligt. men det kommer en fin belöning av att plåga sig igenom fyra intensiva månader av plugg, pengar man kan spara & sedan resa för.
mhm.

men nej. godnatt

i bet you are one thing better left forgotten

lite smått kul med jobb igen, även om jag lyckades hamna i disken istället för köket den här gången.. men jag vill minnas att det är mycket bättre betalt. blev även tillfrågad om jag ville jobba som servitris, men äh.. kjol+jag+trevlig = omöjligt! disken passar mig bättre då.
snart, om mindre än en månad börjar skolan. det kommer bli spännande, väldigt spännande.
men det är väll allt som händer nu.

le bilder från dem senaste dagarna :}

so soon we're too old to carry, we knew we only had a little while

det verkar som att jag har blivit gammal. eller äldre, eller något åt det hållet.
inte tonåring längre alltså, det känns konstigt. & samtidigt så känns det inte alls, för det går inte riktigt att uppfatta att man faktiskt blivit äldre.
kanske kommer jag se tillbaka på mitt liv om flera år & tänkta "åh, där hade jag hela livet framför mig. tänk vad mycket har förändrats" man kan i alla fall hoppas på att det har förändrats. bara någonting.
jag har i vilketfall som helst listat ut vad jag ska göra av mitt liv, min ungdom & alla mina galna förhoppningar.
inspirerad av fay weldon, ska jag göra det jag vill & lyckas.
antagligen blir det inte helt smärtfritt, eller lätt. men det får vara värt det. det måste vara värt det.

how fickle my heart & how woozy my eyes

sväljer ner massor med kaffe, istället för té, för att vara snäll mot min hals
men inte speciellt snäll mot min puls eller min hjärna. hah.

vad ska man göra med sin rastlöshet?
man ska skriva bort den såklart, eller läsa japanska, eller tänka på framtiden, eller måla.
man ska inte ligga i sängen & kissa ner sig av uttråkning.
nej.
på måndag blir jag tydligen tjugo. fast det tror jag inte på. det måste vara fel någonstans.
världen har fel hela tiden. 

& jag behöver något awesome nu, något jätte fint och jätte bra.
annars kommer jag att tugga mig igenom mina läppar.
jag behöver kramas tror jag.

så kärleksfull blir jag med tre koppar kaffe i kroppen runt tjugo i tolv på kvällen.
finemang.

impossible words, thoughts, loves; it's impossible to be a dreamer

om jag skulle kunna sätta toner på regnet, den känslan som man får när man går genom ett grönt landskap & överallt piskas det höga gräset ner mot marken av ett kraftigt regn, så tror jag inte att någon form av musik passar in bättre än Beirut – La Banlieue, den är helt perfekt. när man går ut i regnet och behöver komma bort en liten stund.
mer har jag inte att säga, inte idag i vilket fall.

just remember when a dream appears, you belong to me

jag överlevde en vecka på peace i hostans tecken. det var otroligt mysigt att vara där i år igen.
lite roligare när man var fler & hade en pervers presenning.
bäst var kanske våra grannar som dem första dagarna väckte oss med sina fridfulla morgon filosofier & konversationer. ytterst roande. kanske slutade dem för att vi pratade om det hela tiden & skrattade lite internt mellan oss i campet.
man vill tillbaka bara av att tänka på det.
bäst var billy, vill jag säga. han var otroligt vacker, duktig & halvnaken.
nu sitter jag i min säng med halsont & tittar på en film med min nya skådespelar kärlek; tom hiddleston
jag funderar på min novell, som närmar sig en bok. men det blir aldrig riktigt bra.
vi får se helt enkelt, antar jag.

man has no control; not even over his free will

sitter & avnjuter en stor kopp förstarkt kaffe i tystnad. eller ja, tills jag slog på lite adam heldring för att bli nostalgisk.
det finns inte så mycket att göra om dagarna, inspirationen lyser med son frånvaro & jag sjunker lite djupare ner i en osämja med mig själv. att ha kontroll, det är jobbigt. att försöka skaffa sig en sådan är jobbigare, jag har nästan ingen alls. jag har alltid låtit mina impulser styra mina handlingar. det handlar om impulskontroll. & det är förbannat jobbigt, för jag börjar hata mig själv under tiden.. antar att det är sådant man får leva med.
men jag önskar att jag kunde få tummen ut & fota lite snart, hur längesedan var det inte som jag gjorde det? alldeles för länge sen.

the same dynamic that another day would never matter

dagarna går fort. det är bara en vecka & faktiskt en dag kvar tills vi åker till p&l. det är väldigt pirrigt, även om jag inte är en festivaloskuld längre, men jag ser fram emot det så mycket att jag går på helspänn. efter förlusten av min väska är jag aningen paranoid över att allt jag äger & har kommer hamna i någon annans händer & bli använda i ett ondskefullt syfte. kanske gnäller jag lite för mycket om min förlorade väska. men så får det vara för nu.
jag har snörat in mig i en ny Buffy period. jag älskar det, varje gång jag tittar på det är som att jag är tolv år igen & försöker att förstå mig på världen. jag har tittat på alldeles för mycket avatar den senaste tiden & nästan tappat greppet om verkligheten. så buffy kanske inte är det bästa för att få tillbaka mig.
vad jag svamlar.
kanske borde jag sova, yeh. det är nog bäst.

här är random bilder för att inlägget inte ska vara så tråkigt.

i've been down the very road you're walking now

vilken jävla helg, kan man säga. firade konfirmation & grejer för min lillasyster, mycket mysigt även om kyrkan är alldeles för religiös för min del, konstigt va. jag & anna satt mest & skrattade & svor hela tiden. så otroligt passande är vi. sedan blev det rosa champagne & god grillad mat.
ple lockade med mig till krogen & när vi sedan skulle hämta min väska hade ple tappat lappen & ngn jävel hade hämtat ut min väska. så den lär jag aldrig återse igen. min anknytning till materiella ting är skrämmande intensiv. jag klarar inte av att förlora saker. kanske är jag lite av en aspergers människa på det sättet.
i do not like change.

a song in the tree has distracted her mind

åh ligger i sängen med yrsel & huvudvärk. egentligen har jag nog bara mig själv att skylla. jag har inte orkat laga någon mat & har därför inte ätit sen frukost, två ägg & en kopp kaffe är inte sådär bra att leva på!
måste egentligen äta tre gånger om dagen har jag hört, men det är så jobbigt när man inte vet vad man ska äta & när man väl hittar något har man inte alla grejer hemma, så fuck it! ligger & tycker synd om mig själv tills pappa kommer hem & vi kan handla.
inspirerad av katrin zytomierska har jag bestämt mig för att testa den här jävla lchf grejen. jag önskar att jag kunde skylla på att jag precis hade fött ett barn så det var därför jag är så plufsig & ovacker i underkläder. men nja, det är ju inte riktigt så. jag har haft ett alldeles för bekvämt förhållande med soffan, sängen & onyttig mat. jag måste erkänna att jag fortfarande är väldigt tveksam, att äta massor med fett är ju någonting som man lärt sig inte är bra. men kanske har alla haft det fel all along. det låter ju ganska weird att man ska äta grädde, kött & feta såser! men när man läser om att en lågfett diet gör att kroppen lättare samlar på sig massa onödigheter låter det ganska bra.
wellz. jag hoppas verkligen min far kommer hem nu så jag kan få laga lite mat!